I morgon händer det. Jag skall få uppleva min första italienska student, “la maturità”. Målvakten flyttade ju till Sverige som 15 1/2 åring för att gå gymnasiet där. Tur hade vi också då han tog studenten juni 2019 innan man visste att en pandemi skulle komma och förändra världen. Svensk student på hederligt vis. I morgon skall min älskade unge, ballerinan stå till svars i en timme in för en kommission bestående av hennes lärare och en utomstående ” presidente”. Hon skall försvara sin tesi/ uppsats som hon skrivit, sedan öppnas ett kuvert med ett argument som skall muntligen kopplas i hop med alla de ämnen hon läst. När detta är klar är det tack och adjö. Inget utspring, inga mössor, inga flak inte ett jefla skit efter 13 år av italiensk gammalmodig skola.
Eftersom ballerinan var med på sin brors studentfest och förstod att här skall det firas har hon nu organiserat en liten fest/middag i trädgården med Mamma Mia tema. Mamma Ceci lagar grekisk mat till tjejerna och jag har även köpt en helt ny uppsättning av tallrikar, ljus och lyktor. Det skall nog bli fest här också om vädret tillåter. Åska och regn varje dag 🙁 . Tradition är dock at man åker på en resa tillsammans med de närmsta vännerna efter studenten. Ballerinorna drar till Apuglien i början av juli.
Det är inte slut med studier denna sommar för min älskade dotter, redan nästa vecka skall hon sätta sig och börja förbereda sig inför intagningsprov till universitetet som hon har i slutet av juli/ augusti/september. Vissa av proven skulle varit i april men skjutits fram på grund av pandemin. Jag flyger ner en vecka till Rom och möter upp henne i slutet av juli där hon har två test!
Att vara förälder är inte en lätt uppgift. Jag har tre barn med starka personligheter och temperament. Jag är deras papperskorg och slagpåse. Jag låter de få ut sina frustationer och aggressioner på mig eftersom de är inte livrädda för sin mamma ( det är många italienska barn nämligen 🙁 ) att de behöver ljuga för mig. De berättar nästan allt ( tror jag som naiv morsa..hehe), i alla fall sådant som är viktigt. Jag vill inte vara deras bästa vän, jag är deras mamma som står som en stadig klippa när det viner och blåser runt öronen på dem. Jag jobbar med min kropp och själ för att vara stark och kunna coacha mina barn på de sätt jag tror är rätt! Alla föräldrar gör sitt bästa även om jag inte alltid kan förstå hur andra resonerar kring och med sina barn. Jag accepterar alltid andras “way of doing”, man gör som man vill!
“Parenting is not for sissies. You have to sacrifice and grow up.”