LIVET SOM HEMMAFRU…..LA VITA DA CASALINGA..

DEN LITE GAMMALDAGS FAMILJEN

ödla med höstblomm.jpg

HÖSTBLOMMA VID SJÖN

Godmorgon kära bloggvänner!
Här sitter jag ensam hemma  vid datorn efter att flickorna gått till skolan, mannen är utomlands och sjömannen tog sitt pick och pack och seglade i väg norrut! Idag är en sådan där dag när jag blickar tillbaka…jag har ju bott i halva mitt liv här i Italien och jag skulle vilja påstå att det här är mitt hem nu.

Det jag ville berätta i det här inlägget är hur jag lever eller rättare sagt har levt innan jag började jobba för 3 år sedan! Folk lyfte ofta på ögonbrynen och undrade om jag inte ville förverkliga mig själv när jag ung och stark kvinna valde att vara hemma och ta hand om barn och hem! Valde och valde….har man en man som jobbar 80 timmar i veckan, tre små barn och familjen på 2000 km avstånd har man inte så mycket val. Visst jag hade kunnat spendera hela min lön på att betala  en nanny som tog hand om barnen men jag VALDE att göra det själv. De italienska kvinnor som jag känner som arbetar har ett otroligt stöd av sina mor/far och svärföräldrar. Skulle vilja säga at det här landet står och faller med dessa fantastiska “nonni” som drar ett enormt lass för sina barn och barnbarn!

vinröda boots.jpg

VINRÖDA BRUNATE BOOTS

De hämtar och lämnar på dagis och skola, handlar, lagar mat , städar, tar med barnen på semester….jag  vill bara säga “chapeau” till dessa fantastiska människor!

Åter till Fru Galli som var hemma med 3 barn i 15 år. Det går faktiskt väldigt bra då man inte är ensam. Väldigt många kvinnor är hemma när barnen är små vilket gör att man får ett socialt umgänge. Mitt problem har aldrig varit att “hänga” med mina kids, de är lika galna som sin morsa så det har alltid varit kul. Mitt problem har ju varit att hitta min “mindfullness” i hemmets alla sysslor! Jag älskar ju matlagning och det har jag ju alltid lagt ner mycket tid på men att hitta glädjen i tvätten, städningen, strykningen etc har varit ett problem. Det har känts så meningslöst och ostimulerande. Ni tänker kanske; vem f…n hittar glädje i hushållsarbete….jo det fantastiska med de italienska kvinnorna är att de känner stolthet i sitt “jobb”. Jag beundrar dem för detta. Jag kände mig bara som ett intellektuellt uttorkat päron!

 

välkommen.jpg

VÄLKOMMEN HEM TILL CECI

Tack och lov har jag fått möjligheten att sedan 3 år tillbaka jobba som skandinavisk agent för BRUNATE . OK TÄNKER NI, DET ÄR JU DIN MANS FÖRETAG! Jag har lärt mig att inte trycka ner mig själv och att tänka att jag blev erbjuden det här jobbet därför att familjen trodde på mig och min personlighet! Idag så jobbar jag ju hemifrån och i perioder är jag uppe i Skandinavien och säljer. Jag är fortfarande VD för Fam Galli AB men i och med att barnen blir äldre så funkar upplägget vi har, helt ok! Jag säger helt ok därför vem har ett friktionsfritt liv 🙁 .

Kram på er! Nu skall jag jag återgå till ” the real life” , förbereda barnens gourmet lunch: potatismos och Findus fiskpinnar….hehe

Con affetto Ceci

 

 

4 thoughts on “LIVET SOM HEMMAFRU…..LA VITA DA CASALINGA..

  1. Cissi, jag tror att det viktiga i livet är att finna sin egen väg oavsett vad omgivningen tycker och tänker och oavsett om det man gör går med eller mot strömmen, faller någon i smaken eller inte….Livet är för kort för att försöka göra alla andra nöjda. De som tycker om dig respekterar också din integritet och dina livsval oavsett om de för sin del tycker annorlunda eller lever annorlunda. Du är säkert fantastiskt stolt över det enorma arbete som du lagt ner hjärta och själ i att ta hand om en hel familj, det är en stark merit i ett “CV”, men ffa i det som du värderar. Må gott och ha en fin höst! Kram, Anastasia

    1. Hej Anastasia. Så roligt att höra i från dig och så fint skrivet! Jag har haft mina mörka stunder men med ålder och erfarenhet så känner jag faktiskt att jag varit lyckligt lottad som kunnat vara hemma i 15 år! Kram från Italien 😘😘

  2. Hej, jag har varit/är i precis samma situation som dig. Med en man som är egen företagare, som rest mycket och jag har också 3 barn. Jag jobbade på Ikea, hade ett intressant jobb, men åkte fram och tillbaka till Milano. En dag i juli gick jag upp till chefen och sa upp mig!! Jag ville vara med mina barn, jag ville se dom växa upp, givetvis var det en praktisk fråga och precis som du säger så står och faller Italien med Nonni!! Jag hade tyvärr inte den uppbackningen och det funkade inte i längden. Nu med facit i handen så är jag glad över mitt beslut och mina barn har vuxit upp med en grundtrygghet och har blivit bra människor. Kände också att italienska kvinnorna känner stolhet med att laga mat, ha det fint i hemmet osv. Jag kände mig som dig!! Cervello liofilizzato!! Nu har jag mer tid, två har körkort, och en har flyttat hemifrån för att studera på annan ort. Nu jobbar jag med min man och det funkar ganska bra, jag är fortfarande navet i denna knasiga familj, eller som min son sa igår; responsabile delle risorse umane!! Min man är responsabile commerciale!! Nella Cremonesi SPA!! Vi har nog varit lyckligt lottade att vi har kunnat vara hemma med våra barn, kram!!

    1. Hej Kristina! Ja då vet du…det är svårt att förklara för den ”svenska” familjen och vännerna att det känns ok att ha varit hemma med barnen! Jag är också tacksam idag men jag sticker inte under stol med att det känts mörkt många gånger!
      Kram och tack för fin respons på dagens inlägg😘😘

Rispondi